Vedlegg 3
De nordiska statsministrarna lanserade under sitt möte i Punkaharju år 2007 det s.k. globaliseringsinitiativet, som genomgående mottagits positivt och som under de senaste åren har resulterat i en rad olika samprojekt. I sammanhanget behandlades helt logiskt frågan om medborgarnas rörelsefrihet, och just denna fråga ansågs höra till de primära ärendena.
Frågorna om s.k. gränshinder har efter hand blivit en allt viktigare del av det nordiska samarbetet. Regeringarnas Gränshindersforum, som fick förnyat mandat för ett år sedan, har lagt ned mycket arbete på försöken att lösa de otaliga problem som hör samman med de små och stora divergenserna i den nordiska lagstiftningen. Ur finsk synvinkel är det akuta problemet sjukförsäkringarna.
Ett allt större antal finländare som arbetat i Sverige eller Norge och som söker sjukpension beviljas inte en motsvarande pension i Sverige eller Norge utan de beordras söka sig till arbetsmarknadsrehabilitering i Sverige eller Norge. Resultatet är att utkomsten blir ofta beroende av socialbidragen.
Enligt pensionsföretagen är redan över 70 procent av fallen motstridiga. Finland borde sträva till att uppnå ett bilateralt avtal med Sverige. Senare kan lösningen utvidgas till att beröra hela Norden.
Det står fullständigt klart att det alltid kommer att finnas gränshinder av olika slag. De uppstår helt enkelt som en följd av att det finns fem eller åtta demokratier, alla med egen nationell, demokratisk lagstiftning. Vi kan inte förutsätta att alla beslut av de fem eller åtta parlamenten är likadana. Det behöver
dock inte hindra oss från att med alla medel eftersträva att våra invånare inte så att säga hamnar mellan två stolar, något som i dagens läge förekommer alldeles för ofta.
- Parlamentarikerna och framför allt ledamöterna i Nordiska rådet måste konstant stödja och hålla ett öga på utvecklingen. De bör se till att ministerierna och lagberedningen i deras respektive länder tar hänsyn till grannländernas lagstiftning samt att tjänstemännen ges möjligheter att ta fram kreativa lösningar.
- Under Rådets möten behövs konkretare och tydligare rapportering, helst i form av sammanställningar i tabellform av alla problem: vad som gjorts, vilket land som gjort vad och – ifall åtgärder inte vidtagits – orsakerna till detta.
- Det behövs nya rutiner i förvaltningen. Det förutsätter för sin del att tjänstemännen får tydliga politiska signaler.
- I alla länder bör det bli en vana att det i anslutning till implementeringen av EU-direktiv företas en utredning av huruvida de leder till nya gränshinder, och i så fall hur de ska elimineras. Det går bara inte längre att förklara för medborgarna att de i ett land klassas som icke arbetsföra invalider medan de i ett annat land måste genomgå arbetsmarknadsrehabilitering för att få pensioneras.
Den aktuella turbulensen i världsekonomin, med ursprung i den finansiella krisen år 2008, samt de akuta europeiska skuldproblemen där också vi är inblandade, har gett upphov till oroväckande motsättningar mellan söder och norr i Europa, i Europeiska unionen och gruppen av euroländer.
I norr har regler och bestämmelser alltid tolkats striktare, och vårt rättsstatstänkande har länge inarbetats. Därför är det ingen överraskning att Tyskland, Nederländerna och Finland av euroländerna har gått i ledningen för strävandena att få till stånd stramare ekonomipolitik och kraftfulla åtgärder för att lyfta Europa ur dess kris.
Vi i Norden har redan länge brukat berömma oss själva för alla de undersökningar och mätningar som har visat de nordiska ländernas goda framgångar.
Oavsett om det gäller bruket av datateknik, bristen på korruption, livskvalitet eller miljömedvetenhet, så ligger Norden alltid i tätklungan, ofta bland tioi-topp på världsnivå. Detsamma gäller förstås också konkurrenskraften. Det här är särskilt viktigt för de fem små nordiska länderna, där välståndet till väsentliga delar baseras på fri handel och där framgångarna i hög grad beror på export av avancerade produkter.
I de nordiska länderna råder konsensus om vår nordiska välfärdsmodell. Det finns inga politiska eller övriga krafter som ifrågasätter våra grundprinciper, som bl.a. går ut på att det är samhällets skyldighet att ge invånarna möjligheter till god utbildning, hyggligt boende, tryggad pension och fungerande omsorger. Men det räcker inte med rättvist fördelad välfärd och social trygghet.
Vi måste komma ihåg att den nordiska modellen också innefattar den frihet som ett starkt samhälle garanterar oss.
En oskiljaktig del av den nordiska välfärdsstrategin är tänkesättet att ett fritt demokratiskt samhälle bara kan förverkligas om medborgarna slipper uppleva hotet av ekonomisk osäkerhet och inte behöver frukta förlust av sin utkomst.
I Norden har vi inte byggt upp vårt starka samhälle enbart och uttryckligen för välfärdens skull, utan även för att ett starkt samhälle ger människorna mod att ge sig in på nya saker, våga byta jobb och boplats, utveckla och utnyttja ny teknologi.
Vi måste minnas att tillväxt och ekonomisk utveckling är vår nordiska modell och en grundförutsättning för vårt välstånd, men också att detta välstånd är en av betingelserna för vår ekonomiska tillväxt. Den allmänt omfattade välfärdspolitiken minskar ojämlikheten i samhället och stärker gemenskapen.
Bra skolor, eff ektiv hälso- och sjukvård samt bra dagvård bereder också de resurser som näringslivet behöver. Ett väl fungerande nordiskt välfärdssystem baseras på fungerande och livskraftig ekonomi.
- Hur skall man möta eff ektivitetskravet och tillräcklighetskravet?
Kan sjukvård jämföras med marknadsföring? Leder en sjukvård som byggs upp enligt marknadsföringsprinciper till att försäkringsbolagen får dominerande makt? Vilka instanser tar hand om vaccineringar och hälsorådgivning om vi frångår den nordiska modellen?
- De ständigt ökande pensionskostnaderna. De lägre pensionernas nivå, helhetskostnaderna och utvecklingen av beskattningen. Den enskilda medborgarens ansvar för pensionsförsäkringarna.
- Befolkningens tilltagande livslängd.
Under ekonomiskt oroliga tider bör de nordiska länderna tillsammans ta vara på sitt välstånd och välfärdsmodellen; den behöver raffineras med omfattande samarbete och genom att vi lär av varandra. Vi bör inse att vi besitter ett verkligt bra varumärke, ett «brand», och att vi genom att samarbeta bör kunna prestera exempel, «best practices», som kan vara exportartiklar av allra ädlaste märke.
Seminarium om exporten av våra varumärken («brands»)
Seminarium om pensionerna
Seminarium om hälso- och sjukvården
Det arktiska området är under stark omvandling. Klimatförändringarna, den smältande isen och naturrikedomarna gör att en helt ny bild av området nu träder fram. Nya farleder i de nordliga vattnen utforskas aktivt och naturresurserna blir allt mera tillgängliga. Nya gruvor öppnas och olje- och gasfyndigheter utvecklas. Turismens betydelse ökar.
Politiskt håller Arktis på att bli en allt viktigare region. Alla nordiska stater har under de senaste åren utformat arktiska strategier. Omvärlden visar också ett allt större intresse för utvecklingen i området. Norden har haft en viktig roll i denna politiska utveckling.
Det första arktiska miljöministermötet hölls i Rovaniemi 1991, och samma år inleddes också diskussionerna om en mera heltäckande organisation för hela det arktiska samarbetet. Arkiska rådet upprättades 1996 och har efter hand utvecklats till ett viktigt forum för samarbetet i området. De nordiska länderna, fem av åtta medlemmar, har en stark roll i Arktiska rådet. Det är viktigt att vi tillsammans fortsätter att aktivt backa upp rådet som den primära organisationen för arktiskt samarbete.
Förändringarna i Arktis innebär stora möjligheter. Våra länder ska vara centrala aktörer i det framtida samarbetet. Vi ska bidra till en bärkraftig ekonomisk utveckling som gynnar våra länder i sin helhet, och beaktar den lokala befolkningens intressen.
Nordiska ministerrådets nya arktiska samarbetsprogram, som sätter befolkningen i centrum, utgör en god grund för arbetet. I programmet ingår också åtgärder för att underlätta anpassningen till klimatförändringarna, och för att uppmärksamma ursprungsbefolkningens behov.
För att klara framtidens utmaningar måste vi satsa på utbildning, forskning, teknologi och produktutveckling, och stärka den kompetens vi redan har i våra respektive länder. Ett starkt område för Finland är till exempel vintersjöfart och skeppsbyggnad. Finland har också specialkunnande när det gäller turismen i området.
Ett problem i våra nordliga områden är traditionellt kommunikationerna och transportförbindelserna över gränserna. Ett uppsving i det ekonomiska samarbetet ställer nya krav på goda transportleder.
Fungerande och eff ektiva transporter ger också Norden en stark position när det globala transportmönstret förändras.
Inom den Nordliga Dimensionens politik (ND) har ett nytt partnerskap för transport och logistik etablerats. Sekretariatet för detta samarbete finns i Helsingfors.
ND transport- och logistiksamarbetet kan tillsammans med insatser inom såväl Barentssamarbetet som Arktiska rådet och i kombination med Nordiska rådets och ministerrådets eget arbete ge betydelsefulla synergieffekter och konkreta resultat.
Det finska ordförandeskapet vill verka för att under det kommande året stärka de nordiska ländernas position särskilt inom denna del av det arktiska samarbetet.
Målet är att främja den ekonomiska utvecklingen i området på ett sätt som är ekologiskt hållbart. Under 2012 vill vi verka för att Nordiska rådet ordnar en konferens på hög nivå om transport och logistikfrågor i Barentsområdet, och att konferensen hålls i norra Finland, i gränsområdet mot Norge och Sverige.